Reseguide Oslo och Oslofjorden

Oslo är utan tvekan en av Europas mest tillmötesgående huvudstäder, en pulserande, självsäker stad med en avslappnad och lättsam atmosfär, vars stiliga centrum ligger mellan Oslofjordens porlande vatten och de gröna, skogsklädda kullarna i inlandet. Men Oslos självförtroende är nyfunnet: under en stor del av sin historia var staden något av en fattig släkting till de andra skandinaviska huvudstäderna, särskilt Stockholm och Köpenhamn, och den förblev dystert provinsiell ända fram till långt in på 1950-talet. Sedan dess har Oslo dock förvandlat sig självt och gått framåt och blivit ett företagsamt och kosmopolitiskt kommersiellt centrum med en befolkning på omkring en halv miljon invånare. Oslo är också den enda större metropolen i ett land som är fullt av småstäder och byar – dess närmaste rival, Bergen, är mindre än hälften så stor som Oslo. Detta ger staden en kraftfull röst i landets politiska, kulturella och ekonomiska liv, och den har dragit till sig alla Norges stora företag, vilket ett utslag av höghus i betong och glas vittnar om.

Reseguide Oslo och Oslofjorden

Lyckligtvis avbryter dessa monoliter sällan de ståtliga neoklassiska linjerna i det sena 1800-talets centrum, Oslos mest tilltalande distrikt, en surrande, godmodig plats vars luftiga gator och torg kombinerar dessa tilltalande rester från stadens tidiga dagar med en rad bra museer – särskilt Nasjonalgalleriet (Nationalgalleriet) och Hjemmefrontmuseum (Motståndsrörelsemuseum) – plus dussintals livliga barer, kaféer och restauranger.

Stadens främsta museer – mest minnesvärda är det anmärkningsvärda Vikingskipshuset (Vikingaskeppsmuseet) – ligger på halvön Bygdøy, som lätt nås med färja från bryggan bakom Rådhus (stadshuset). Östra Oslo är den minst imponerande delen av staden, en grusig utbredning där de fattigaste av stadens invånare bor, även om den nyligen återupplivade stadsdelen Grünerløkka nu är hemvist för en mängd fashionabla barer och klubbar. Den viktigaste sevärdheten på östra sidan av staden är Munch-museet (Munch-museet), som har en fantastisk samling av konstnärens verk, även om det finns planer på att flytta museet till hamnområdet. Nordvästra Oslo är mycket mer välmående, med stora gamla hus som kantar avenyerna omedelbart väster om Slottsparken. Bortom ligger Frognerparken, ett stycke parkmark där Gustav Vigelands underbara friluftsskulpturer visas i Vigelandsparken. Ännu längre västerut, utanför stadsgränsen i förorten Høvikodden, visar Henie-Onstad Kunstsenter mer prestigefylld modern konst, vilket förstärks av museets fantastiska läge på en udde med utsikt över Oslofjorden.

Stadens enorma räckvidd visar sig norr om centrum i Nordmarka. Denna massiva skogliga vildmark, som sträcker sig långt inåt landet, är mönstrad av vandringsleder och längdskidåkning. Två T-bane-linjer (Tunnelbanan) ger en lätt tillgång och slingrar sig upp i de klippiga kullar som förebådar regionen. Den västligare T-banan rullar förbi Holmenkollen, en skidort där skidbacken gör ett krokigt finger på Oslos skyline, innan den slutar vid Frognerseteren. Här ligger stationen fortfarande inom kommunens gränser, men de omgivande skogsklädda kullarna och sjöarna känns allt annat än urbana. Den mer östliga T-banan erbjuder mindre vildmark, men den slutar nära Sognsvannet, en söt liten sjö mitt i skogen och en idealisk plats för en lätt promenad och/eller picknick.

Oslo kröker sig runt den innersta stranden av Oslofjorden, vars avsmalnande vatten sträcker sig cirka 100 km från Skagerrak, den ojämna kanal som skiljer Norge och Sverige från Danmark. Som norska fjordar är Oslofjorden inte särskilt vacker – de steniga stränderna är i allmänhet låga och oansenliga – men ett stort antal vackra små öar gör havslandskapet mer varierat. Många av dessa skogsklädda knölar rymmer sommarstugor, men flera av dem har skyddats från utveckling och en av dem – Hovedøya – är ett utmärkt utflyktsmål. I jämförelse är städerna längs Oslofjordens stränder inte särskilt attraktiva, eftersom de till största delen är vardagliga industriområden. Några få undantag är Fredrikstad på den östra stranden, Norges enda bevarade befästa stad, och på den västra stranden, vikingagravarna i Borre och semesterorten Tønsberg.

Boende

Oslo har det utbud av hotell som man kan förvänta sig av en huvudstad, även om förvånansvärt få av dem är fristående – de flesta är kedjehotell med Thon och Rica som de två stora aktörerna. Staden har också en lätt spridning av B&B och pensionat samt en trio vandrarhem.

Oslos nattliv

I centrala Oslo finns ett livligt barliv, som är stökigt men generellt sett godmodigt och som är som mest hektiskt under sommarhelgerna, när staden är full av besökare från hela Norge. Det finns en oändligt groovy rad av barer utanför centrum också, i Grünerløkka-distriktet. Eftersom stadens barer håller öppet till småtimmarna kämpar Oslos nattklubbar för att göra sig hörda – det är faktiskt ofta liten skillnad mellan de två – även om det fortfarande finns en ganska bra och varierad scen. Livemusik är inte Oslos starka sida, och Norges inhemska rock och pop är långt ifrån inspirerande, men jazzfantaster är väl betjänta, med ett par förstklassiga spelställen i stadens centrum.

Äta

I den övre delen av marknaden har Oslo flera dussin fina restauranger, varav de mest utmärkande har det norska köket och de norska råvarorna, särskilt färsk fisk från Nordatlanten, men även mer exotiska rätter av älg, karibun och saltad och torkad torsk – i århundraden Norges basföda. Det finns också ett rimligt utbud av billigare, icke-skandinaviska restauranger – allt från italienska till vietnamesiska. Mer prisvärda – och mer avslappnade – är stadens kaféer och cafébarer. Här finns allt från hemtrevliga ställen som erbjuder traditionella norska rätter till studentställen och ultratrendiga ställen. Nästan alla serverar billiga luncher, och många erbjuder också utmärkta kvällsmåltider till konkurrenskraftiga priser, även om vissa kaféer stänger vid 17 eller 18-tiden, liksom stadens många kaffehus, där kaffe, som man kan förvänta sig, är det viktigaste, tillsammans med kanske ett lätt mellanmål. Den som är noga med att räkna kronorna kan lätt köpa bröd, frukt, snacks och smörgåsar från stånd, stormarknader och kiosker i hela centrum, medan snabbmatsställen med hamburgare och varmkorv är legio. Rökning är förbjuden i alla norska barer, kaféer och restauranger – därav de rökiga grupperna utanför.

Frognerparken

Frognerparken, som ligger nordväst om centrum, omfattar en av Oslos mest berömda och populära kulturella målpunkter, Vigelandsparken, som är en friluftsanläggning. Här, tillsammans med det närliggande museet, minns man en modern norsk skulptör av världsrykte, Gustav Vigeland (1869-1943), och man kan se en stor del av hans verk, inklusive över tvåhundra figurer i brons, granit och gjutjärn. Alla dessa skänktes till staden i gengäld för att han fick en ateljé och en lägenhet i utbyte mot en tjänst under åren 1921-30. I parken ligger också Frogners herrgård, där Oslo Bymuseet numera är inrymt.

Vigelandsparken

Gustav Vigeland var en pojke från landet som växte upp på en gård strax utanför Mandal på sydkusten och började sin karriär som träsnidare, men senare, när han studerade i Paris, hamnade han under Rodins inflytande och övergick till sten, järn och brons. Han påbörjade arbetet med Vigelandsparken 1924 och arbetade fortfarande med den när han dog nästan tjugo år senare. Det är ett bokstavligen fantastiskt hopkok, medeltida i sin anda och komplexitet, och det var här som Vigeland fick chansen att låta sin fantasi få fritt spelrum. När platsen avslöjades blev många stadsbor helt enkelt överväldigade – och det var inte så konstigt. Från de monumentala smidesjärnsportarna på Kirkeveien tar den centrala stigen dig till gångbron över floden och en värld av rynkande, kämpande och poserande bronsfigurer – den lokala favoriten är Sinnataggen (Det arga barnet), som har gnuggats slät av tusen händer. Bortom den centrala fontänen finns en enorm skål som föreställer livets börda och som bärs upp av ansträngande, seniga goliater i brons. En kaskad av vatten faller ner i en bassäng som flankeras av figurer som leker eller pratar, eller som bara vilar eller står upp.

Men det är den 20 meter höga obelisken på den trappade vallen strax bortom den centrala fontänen som verkligen tar andan ur en. Det är ett djupt humanistiskt verk, en vridande skulpturmassa som skildrar livets kretslopp så som Vigeland såg det: en vision av mänskligheten som leker, slåss, undervisar, älskar, äter och sover – och klättrar på och över varandra för att nå toppen. Granitskulpturerna som är grupperade runt obelisken är också utsökta, särskilt småbarnen, små grytbukiga figurer som tumlar över muskulösa vuxna och utgör den perfekta bakgrunden till de riktiga barnen som kryper över dem, fnissande och skrikande.

Emanuel Vigeland

Gustav Vigeland-entusiaster kanske är intresserade av verk av den store mannens yngre och mindre kända bror Emanuel Vigeland (1875-1948), en respekterad konstnär i sin egen rätt. Hans glasmålningar kan ses i Oslos Domkirke, medan Emanuel Vigeland-museet (sön endast kl. 12-16; 40 kr; emanuelvigeland.museum.no), cirka 10 km nordväst om centrum på Grimelundsveien 8 (T-bane #1 till Slemdal och 10 minuters promenad), har en samling av hans fresker, skulpturer, målningar och teckningar.

Modern konst i Norge

Norge har en välorganiserad och profilerad grupp professionella konstnärer vars långvariga engagemang för att uppmuntra konstnärlig verksamhet i hela landet har gett dem respekt och statliga bidrag. Under 1960-talet var det abstrakta och konceptuella konstnärer som dominerade, men i slutet av 1970-talet fanns det ett förnyat intresse för äldre konststilar, särskilt expressionism, surrealism och kubism, plus en ny betoning på teknik och material. I stor utsträckning smälte dessa motsatta impulser samman, eller åtminstone överlappade de varandra, men i slutet av 1980-talet hade flera definierbara rörelser uppstått. En av de mer populära trenderna var att konstnärer använde vackra färger för att skildra oroande visioner, en dissonans som föredrogs av sådana som Knut Rose (1936-2002) och Bjørn Carlsen (f.1945), vars skrämmande Searching in a Dead Zebra har haft stort inflytande. Andra konstnärer, varav den mest framstående är Tore Hansen (f.1949), har utvecklat en naiv stil. Deras målningar, som till synes är klumpigt ritade utan tanke på komposition, påminner ofta om norsk folkkonst och utgör ett mycket personligt svar som ofta hämtas från konstnärens undermedvetna erfarenheter.

Båda dessa tendenser förkroppsligar en uppriktighet i uttrycket som definierar huvuddelen av den samtida norska konsten. Medan den rådande stämningen i internationella konstkretsar uppmuntrar till distanserad ironi, håller Norges konstnärer karakteristiskt nog fast vid uppfattningen att deras roll är att tolka, eller åtminstone uttrycka, det gripande och personliga för sin publik. Ett viktigt undantag är Bjørn Ransve (f.1944), som skapar sofistikerade målningar i ständigt skiftande stilar, men som alltid fokuserar på förhållandet mellan konst och verklighet. Ett annat undantag är den lilla grupp konstnärer, som Bjørn Sigurd Tufta (f.1956) och Sverre Wylier (f.1953), som har återvänt till den icke-figurativa modernismen för att skapa verk som utforskar materialets möjligheter, medan innehållet inte spelar någon avgörande roll.

Intresset för material har gett upphov till en mängd olika experiment, särskilt bland landets konstnärer, vars installationer innehåller vardagsredskap, naturföremål och bildkonst. Dessa installationer har utvecklat sin egen dynamik och tänjer på bildkonstens traditionella gränser genom att använda många olika medier, däribland fotografi, video, textil och möbler. I spetsen för en oppositionell grupp står målaren Odd Nerdrum (f.1944), som länge har lett det figurativa upproret mot modernisterna, även om vissa konstnärer går över gränsen, t.ex. Astrid Løvaas (f.1957) och Kirsten Wagle (f.1956), som samarbetar för att skapa blomstermotiv i textilier. Den mest framstående norska skulptören i dag är Bergens egen Bård Breivik (f.1948), som utforskar dialogen mellan natur och människa. Med liknande ambitiösa avsikter finns de mycket prisade installationerna av Jørgen Craig Lello (f.1978) och svensken Tobias Arnell (f.1978), som hävdar att de ”använder logiskt brutna tankegångar, falska påståenden och fiktiva scenarier i sin undersökning av hur världen tolkas och förstås”. Lycka till för dem.

Musikfestivaler

Från rappare till rock, stora band och artister inkluderar ofta Oslo på sina turnéer och många av dem uppträder på Oslo Spektrum. Det mest prestigefyllda årliga evenemanget är Norwegian Wood (wnorwegianwood.no), en fem dagar lång rockfestival under bar himmel som hålls i juni i utomhusamfiteatern i Frognerparken, tio minuter från centrum med spårvagn nr 12. Tidigare år har Iggy Pop, Patti Smith, Ringo Starr, The Kinks och Van Morrison deltagit, och festivalen fortsätter att locka till sig stora internationella artister som får stöd av en mängd norska artister. Arenan rymmer cirka sex tusen personer, men biljetterna (cirka 580 kr/dag) säljs ut i god tid.

Oslo är också värd för den något mer äventyrliga Øyafestivalen (woyafestivalen.com), ett fyra dagar långt evenemang i augusti som visar upp ett brett utbud av artister, mestadels skandinaviska men med en rad importerade artister också – Pulp och Kanye West till exempel. En klubbkväll sparkar traditionsenligt igång det hela med stil. Festivalen äger rum på olika ställen i hela staden, med större framträdanden utomhus i Middelalderparken, en stor grönskande platta vid Bispegata, tio minuters promenad österut från Oslo S – eller ta spårvagn #18 eller #19 från Jernbanetorget. Slutligen, i början eller mitten av augusti, lockar Oslos veckolånga jazzfestival (woslojazz.no) till sig internationellt kända artister som uppträder på en mängd olika platser, både inomhus och utomhus, och som även visar upp lokala talanger.

Oslo med barn

Det råder ingen brist på saker att göra med små barn (för tonåringar) i Oslo, till att börja med den förtrollande Vigelandsparken och, om vädret är bra, stränderna på öarna i Oslofjorden. På vintern är det också nästan säkert att skridskoåkning, rodelåkning och hästdragna slädturer (se Oslo med barn) lockar.

Få barn kommer att vilja släpas runt på Oslos största museer, utom kanske Frammuseet, men det finns ett par museer som är anpassade för ungdomar (se Norsk Teknisk Museum). En annan god nyhet är att rabatter för barn är vanliga. Nästan alla platser och sevärdheter släpper in bebisar och småbarn gratis och tar ut halva vuxentariffen för barn mellan 4 och 16 år. Det är samma sak i kollektivtrafiken, och hotellen är vanligtvis också mycket tillmötesgående och lägger till campingsängar av något slag i rummen med minsta möjliga krångel och kostnad.

Norsk Teknisk Museum

Det mest populära museet med barn är Norsk Teknisk Museum, på Kjelsåsveien 143 (Teknikmuseum; slutet av juni till slutet av augusti dagligen kl. 10-18; slutet av augusti till slutet av juni tis-fred kl. 9-16, lör & sön kl. 11-18; 90kr, barn 50kr; wtekniskmuseum.no). Ute i norra delen av staden är detta ett interaktivt museum par excellence, utrustat med fungerande modeller och en galax av saker att trycka på och röra vid, samt ett café och picknickplats. För att ta dig dit från stadens centrum tar du buss nr 54 från Aker Brygge till Kjelsås station som ligger bredvid museet.

Barnekunstmuseet

Något mer kreativt är Barnekunstmuseet på Lille Frøens vei 4 (Barnens konstmuseum; mitten av januari till slutet av juni tis-tors 9.30-14, sön 11-16; slutet av juni till mitten av augusti tis-tors & sön 11-16; mitten av september till början av december tis-tors 9.30-14, sön 11-16; stängt mitten av augusti till mitten av september; 60kr, barn 40kr; wbarnekunst.no). Här finns en internationell samling barnkonst – teckningar, målningar, skulpturer och hantverk – samt en barnverkstad där målning, musik och dans är vanliga aktiviteter; ring i förväg för mer information på t22 46 85 73 eller kolla in webbplatsen. För att nå museet tar du T-banan till Frøen station.

Sport

Oslo omges av skog och fjord och är i hög grad en stad för friluftsliv, som erbjuder ett brett utbud av sport och friluftsliv. På sommaren tar sig lokalbefolkningen ut i bergen för att vandra på det nätverk av stigar som genomkorsar skogarna och sjöarna i Nordmarka, där många också försöker sig på lite sötvattensfiske, medan andra beger sig ut till Oslofjordens öar för att sola och bada. På vintern är längdskidorna i Nordmarka särskilt populära, liksom utförsåkning. Skidåkning är faktiskt en så integrerad del av vinterlivet här att alla T-bane-vagnar har skidhållare. Varje vinter, från november till mars, anläggs en upplyst skridskobana, Narvisen, framför Stortinget, bredvid Karl Johans gate. Inträdet är gratis och du kan hyra skridskor på plats till rimliga priser. Turistbyrån har också information om alla möjliga andra vinternöjen i Nordmarka – från rodelåkning och ridturer med hästsläde till guidade vinterpromenader.

Lämna en kommentar